Valtider

Alfred reser sig ur stolen med en fart. Han håller rent av på att snubbla på mattan som ligger mitt i rummet.

– Ska du gå, frågade Sluggo.

Alfred stannar i öppningen till korridoren . Han vänder sig om.

– Ja det kan fan lyssna på de där politikerna.

Håret är som vanligt; okammat oredigt grått. Men nu ser det nästan ut att stå upp på skallen. Kan håret resa sig upp av pur ilska?

– Javisst, Alfred, de ljuger så de tror sig själva men det gör väl andra också när de vill ha något. Hur var det med jordgubbstårtan igår? Hur kom det sig att du åt två bitar?

– Det handlar om ren och skär överlevnadsstrategi, svarade Alfred med en lätt rodnad.

– Jaha, du lurades inte när du tog den rena assietten från sidobordet och höll fram.

– Det är inte det att de ljuger, som irriterar mig. Det är att de snackar skit om varandra.

– Men det gör väl alla människor. Sluggo framhärdar i sitt försvar för de debatterande politikerna på TV:n.

– Men, Sluggo, fattar du ingenting?

– Jo, mer än dig ibland vill jag påstå.

Sluggo sätter näsan i vädret. Han känner sig sårad av Alfreds ord. Alfred går tillbaka in i dagrummet och sätter sig bredvid sin vän.

– Sluggo, han heter Erikson som snackar nu. Eller hur?

– Ja, Peter Erikson och han är språkrör för Miljöparitet.

– Då är vi överens om det. Han började prata om hur mycket fint Miljöpartiet åstadkommit tillsammans med sossar och de andra kommunisterna. Eller hur.

– Jo, men de är inte kommunister. Partiet heter vänsterpartiet nu för tiden! Hur är det med demensen gubbjävel?

– Min demens ska du strunta i. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är bara namn som kamouflage för kommunism. De är övervintrade stalinister hela bunten. Men, förklara istället vem det där språkröret pratar om just nu?

– Han pratar om folkpartiet.

– Varför pratar han om folkpartiet då? Är han språkrör för dem också?

– Nej, men han varnar för hur dåligt vi kommer att få det i framtiden om de kommer till makten tillsammans med alliansen.

– Ja, han pratar skit om en konkurrent.

– Men det gör de allihop. Det gör Leijonborg också.

– Det har jag aldrig förnekat. Men, man skulle kunna säga att han lockar väljare genom att berätta fördelarna med sitt parti. Sedan berättar han om nackdelarna om folk väljer ett annat parti.

– Ja, det är ju så det går till.

– I politiken ja och det skrämmer mig.

– Att de snackar skit?

– Nej, att de är så förbannat korkade! Att de tror att jag med glädje skulle se en av dem representera mig i något som helst sammanhang.

– Nu får du banne mig förklara.

– De har allihop ett visst antal minuter att snacka under debatten.

– Ja.

– Då skall de väl självklart prata för sin vara. För sitt parti och vad de vill göra för oss väljare. De flesta väljarna är redan frälsta. De lägger sin röst som de alltid har gjort och även om de lyssnade på en valdebatt, kan ingen få dem att ändra sig.

– Jaha, men hur blir det med alla osäkra väljare då?

– De är som jag. De vill höra sakargument. De vill höra vad partierna tänker göra, kanske till och med lite om deras framtidsdrömmar. De väljarna kan du locka till dig men knappast skrämma bort från sex andra partier. Varför då ända in i glödheta slösa bort sina få minuter på att annat än det man vill sälja till lyssnarna.

– Nja… men det är så här det alltid gått till.

– Kanske är det därför vi står här och stampar på samma fläck. Vi till och med tror att vi har det bra, för det har politikerna sagt. Och då måste de ju vara sant.

Sluggo hittar inget att säga emot snabbt nog men så kommer det en tanke och han öppnar munnen. Bara för att bli avbruten av Alfred.

– Hur länge fick du vänta på din höftledsoperation?

– Fem år.

– Du nu kommer den där ordleken. Den måste vi se.

– Vill du sätta ihop ord?

– Nej men den där blonda tjejen som leder programmet.

– Vad är det med henne.

– Hon klär så himla fint i linne.

 

Powered By Qumana