Biltjuven

Alfred är på väg till Karl Johans Torg där han skall spela fotboll med klasskamrater. Det är träning inför en klassmatch senare i veckan. Medan han går förbi utanför Karl Johansskolan ser han att man sått gräs på plantering mellan trottoaren och gatan. Planteringen ser ut som en stor bunke av sten fylld med jord. Kanten når upp till höften på Alfred. Gatan går över ett krön vid skolan och man har planat ut nivån i planteringen. Mitt på krönet är kanten lägre än i ändarna. Där står en rad planterade träd sedan gammalt. Alfred drar handen längs ytan och fångar upp en näve gräsfrö som han tittar på i förundran. Hur skall de kunna gro på den hårt packade jorden, undrar han? Han stoppar fröna i fickan.

   På krönet av backen kommer han närmare fönstren och skulle ha kunnat se in i skolans bad om fönstren inte vore övermålade. På andra sidan gatan står ett tomt hyreshus som skall rivas. Alfred beundrar skiffertaket på huset. Han tycker det är synd att fördärva ett sådant fint tak. Efter backkrönet springer han nerför den korta backen till Karl Johans Torg. Vid ingången till fotbollsplanen finns en dricksvattenfontän. Han skjuter skolmössan i nacken och trycker ner det fjäderbelastade handtaget för att få vatten. Man vet aldrig hur vattenstrålen kommer. Det kan vara en liten tunn stråle som sprutar högt upp och kanske åt sidan eller en tjock ström av vatten som knappt kommer ovanför munstycket. Det gäller att fånga vattnet med munnen utan att röra munstycket.

   Fotbollsplanen omgärdas av ett högt staket på alla sidor. Den närmaste ingången är i hörnet till Klareborgsgatan där han står. Han ser att klasskamraterna står på andra sidan vid öppningen mot Standardgatan och springer bort till dem. De är sex stycken från hans klass på Djurgårdsskolan och fyra killar han inte känner. Rune och en av de främmande som heter Bertil delar. Man singlar slant och Rune börjar. Han väljer Rolf och Bertil väljer en av de främmande. Alfred får vänta till tredje omgången för att bli vald och kommer med i Runes lag. Det känns alltid lite obehagligt när man skall dela tycker Alfred. Tänk om man väljs sist.

– Christian och Affe spelar backar, bestämmer Rune, Rolf spelar center och Svempa och Tôta spelar yttrar.

Själv står Rune alltid i mål. Han är en bra målvakt och vågar slänga sig.

   De spelar tvärs över fotbollsplanen. Staketet hålls upp av stolpar och avståndet mellan dem är lagom som mål. En grov ståltråd löper ungefär två meter från marken längs hela staketet och gäller som ribba. Det uppstår ofta diskussioner om bollen gått innanför målramen eller inte. Dammet från den torra grusplanen ryker och spelet böljar fram och åter.

  

En stol skrapar mot stengolvet och ljudet ekar genom den kala lokalen. Dörrvakten ser upp från sin sillsmörgås medan hans tänder långsamt mal sönder tuggan han just stoppat i munnen. Han ser en ung magerlagd man resa sig från ett av borden och gå ut. Vakten tittar efter honom. Mannen drar upp sina opressade slitna byxor medan han går längs den stenlagda gången fram till trottoaren. Han kunde ha flutit samman med den grå murade väggen till biografen Kaparen om det inte vore för att väggen ser ren ut. Mannens oklippta hår spretar åt alla håll som ville det visa åt vilket håll nästa snedsteg skulle ske. 

– Synd på en så ung kille, säger en servitris som kommit fram till dörrvaktens bord. Att han inte kan hålla sig nykter och sköta ett jobb.

   Jonne går Allmänna vägen västerut. Intill ölhallen ligger Triumfglass. Ett par glin står på trappan till dörröppningen där man kan handla. Innanför butiken finns maskinerna som gör glass åt de sommaröppna försäljningsställena runt om i staden.

   Några steg bortanför glassfabriken leder Pölgatan in till den lilla parken och de gamla låga husen från Lasse i Gatans tid eller till och med äldre.

– Ölgatan hette det ju förr, utbrister Jonne för sig själv när han korsar gatan. Vad var det för fel på det namnet? Ett mycket passande namn tycker jag.

Gatans namn har ändrats genom åren. I begynnelsen var namnet Pölgatan men ändrades till Ölvägen av okänd anledning. Många trodde att Ölgatan var det ursprungliga namnet. 1937 ändrades namnet tillbaka till Pölgatan.

   Jonne går långsamt och känner välbehag av pilsnern han druckit men i kroppen finns också ett sug efter mer. Synd bara att han inte har några pengar. Undrar om jag kan kritsa ett par pilsner i affären på hörnet, tänker han. Jag går dit!

   Med lite snabbare steg går han förbi Söderlingska parken och Betel på Djurgårdsgatan. Ett par minuter senare stiger han in i speceriaffären på hörnet med Kommendörsgatan. Specerihandlaren är på gott humör och låter Jonne kritsa två pilsner mot löfte att betala på fredag. Jonne skyndar ut ur butiken på dansande glada fötter och skyndar över gatan till planket runt yrkesskolan.

   Han sätter sig på marken med ryggen mot planket och dricker ur den första av flaskorna från affären. Han dricker hälften av drycken i ett tag och lutar sedan huvudet bakåt mot planket. Han sitter på solsidan och fasaden på andra sidan gatan ligger i skugga. Första våningens tegelvägg är ljust röd. Övervåningarna i trä är gråmålade. Färgen har börjat flagna märker han.

   Genom springorna i planket bakom honom kan man se en J21:a stå uppställd på gården. Jonne tömmer pilsnerflaskan. Han funderar på om han skall öppna den andra flaskan eller spara den tills han kommer hem när han ser brödbilen stanna utanför affären. Föraren tar två brödbackar och går uppför trappan till entrén. Jonne höjer handen i en hälsning men hälsningen blir inte besvarad.

– Jag kan lá också köra bil, muttrar Jonne.

Han tittar på lastbilen. Den är inte lika stor som åkeribilarna. Flaket är inte av den största typen. Hytten ser liten och smal ut. Den är grönmålad och på dörren kan man läsa "Majornas Ångbageri" i guldbokstäver. Skärmarna och motorhuven är svartlackerade och på varje skärm står strålkastare med skaft. Mellan flaket och hytten står en stam i trä som också grönmålad. Jonne tycker bilen ser fräck ut.

   Han reser sig och går över gatan. Chauffören kommer ut och plockar över pepparkakor i påse och sju sorters kakor i en tomback som han bär in i affären. Jonne öppnar bildörren och kliver in i förarhytten. Han lossar handbromsen. Bilen börjar rulla i den svaga lutningen ner mot Karls Johansgatan. Han trampar ner kopplingen och drar i växelspaken för att få in växeln. När han släpper upp kopplingen börjar bilen skutta och skaka. Han har fått i för hög växel. Jonne pressar gaspedalen i botten och får bilen under kontroll innan korsningen. Han svänger vänster. Passerar Kaptensgatan och är snabbt framme vid polisstationen på Styrmansgatan. Det står en radiobil parkerad utanför ingången. De vita extraljusen på främre stötfångaren gör radiobilen lätt att identifiera. Den långa antennen på bakre stötfångaren är inte alltid lätt att se.

   Brödutköraren hörde inte bilen starta. Först när han gjort klart med leveransen till affären och går ut ser han att bilen är försvunnen. Han rusar tillbaka in i affären.

– Var har ni telefonen, någon har snott min bil!

Han kommer i kontakt med polisen innan biltjuven kommit mer än ett kvarter bort.

– Vi skall skicka en radiobil, svarar polismannen i telefonen.

Redan i backen upp mot kyrkan hör Jonne att en polisbil jagar honom.

– Då skall vi se vem som kör bäst, hojtar han.

Mitt för Karl Johanskyrkan svänger han in på Allmänna vägen. Han kör bara ett hundratal meter innan han svänger höger uppför Tellgrensgatan. Radiobilen är ur sikte och Jonne hoppas konstaplarna ska få svårt att se vilken väg han kört. Men lastbilen tappar fart i backen och han blir upptäckt. Radiobilen kommer nästan ikapp. Jonne kör över en korsning och kommer ut på slät mark där bilen börjar accelerera igen. Vid nästa korsning måste han svänga. Åt höger är det uppförsbacke till Gråberget. Åt vänster är det nedförsbacke till Såggatan. Han dubbeltrampar och växlar ner innan han väljer att köra i nedförsbacken. På Såggatan väljer han återigen att svänga vänster för att undvika uppförsbacken mot Slottsskogen. Framför sig ser han en polisbil som kör på Karl Johansgatan upp mot kyrkan. Jonne känner sig upprymd. Två radiobilar jagar honom. Han drar i ratten och svänger in på Amiralitetsgatan. När motorn varvat ut växlar han upp till trean. Den första radiobilen ligger tätt bakom brödbilen men den kan inte köra om. På fotbollsplan står det åskådare längs staketet och tittar på biljakten. I hög fart fortsätter Jonne sin framfart. Hastighetsmätaren står i nästan femtio! Efter skolan svänger han höger in på Kommendörsgatan men ångrar sig när han kommer fram till Oljekvarnsgatan. Han har en lång uppförbacke upp till Bangatan och på andra sidan ligger Kleva.

– Fan, skriker han, det här skrället orkar väl inte uppför Kleva!

Han dubbeltrampar och växlar ner. Sedan trycker han gaspedalen mot golvet. Vid Bangatan tar han ett snabbt beslut och vrider ratten hårt åt vänster men han klarar inte svängen. Bilen kommer över på höger sida och han kör upp på trottoaren och krockar med husväggen. Han hör gällt skri från andra sidan gatan.

– Har kärringarna aldrig sett en bil förr eller, muttrar han.

Jonne slår i ratten av krocken och sitter omtumlad kvar i hytten. När polismännen rycker upp dörren sitter han stilla och stirrar fånigt på den oöppnade pilsnerflaskan som krossats mot instrumentbrädan. En folksamling bildas runt bilen och någon slår honom i ansiktet.

– Undan med er den här biltjuven tar vi hand om!

Polismannen drar iväg med Jonne till radiobilen.

   Jonne hör en kärring ropa på ambulans men han har inte ont någonstans. Förvånad ser han blod på stenläggningen under bilen. Har jag gjort mig illa ändå, tänker han.

 

På Karl Johans Torg har Alfred och hans kompisar återgått till fotbollen. De har hunnit spela en stund och Rune har gjort en räddning när två stycken av motståndarna kommit fria. Han är på väg att göra en utspark när en av killarna från gården på Bangatan kommer springande.

– Rune, ropar han, din lillasyrra är påkörd av en bil. Du måste skynda dig hem.

Rune blir som förstenad. Lillasyrran! Har Maja blivit påkörd av en bil?

– Är det farligt, frågar han.

– Jag tror det.

Pojken som kom med budet ser allvarlig ut. Han vänder ner ansiktet mot marken och Rune ser att han har tårar i ögonen. Utan vidare resonemang springer Rune hemåt. Skräckslagen följer han samma väg som den stulna brödbilen från Majornas Ångbageri jagats av radiobilarna. När han svänger in på Bangatan känner han igen bilen som kört förbi fotbollsplanen en stund tidigare. Den står på trottoaren. Någon har spritt ut ett tjockt lager av sand över trottoaren och ner till rännstenen. Först förstår inte Rune varför.

 

Powered By Qumana