Länkad

Jag har placerat min blogg i

<a href="http://bloggkartan.se/registrera/25344/trollhaettan/">
Trollhättan</a>

på bloggkartan.se

 

Powered By Qumana

Faderslös?

Rummet ligger i halvdager. Alfred sitter i rummets enda fåtölj och väntar på att tiden skall gå. Om en timma serveras middagen och snart har ytterligare en dag passerat i Alfreds liv. En av alla dagar som han har väntat ut, en efter en.

Man får ha tålamod, brukade han säga.

Det finns inget att ta sig för. Såvida man inte vill sitta bland de andra i dagrummet och vänta. Man kan välja ett bord med tysta åldringar som är upptagna av sina egna minnen eller rent av drömmar? Man kan välja ett annat bord med pladder, om ingenting.

Alfred söker som ofta ensamheten, för att slippa känna utanförskapet.

På TV:n byter man program. Alfred tittar upp men får inget grepp om innehållet. Ett make over program? Man pratar om design, men på en ung man? Det förefaller inte värt att se, tycker han.

Men, plötsligt fångas hans intresse. På bild ser han en man som ringer ett telefonsamtal. På skärmen öppnas ytterligare en bild. Bilden av en äldre man som svarar på samtalet. Han ser yngre ut än Alfred, men är pensionär han också. De två börjar prata och tonen är hjärtlig. Det syns och det hörs, att det är två människor som känner varandra väl, som tycker om varandra och uppskattar varandra. Det är far och son och en air av kärlek genomströmmar samtalet.

En tyngd lägger sig över Alfreds bröst. Han tyngs av sorgen och saknaden av något han aldrig fick uppleva. Närheten och gemenskapen till en far och kärlek han aldrig fick ta del av.

Han påminns om den unge Alfreds sökande efter en fadersfigur.