Alfred kommer ut på gatan genom porten från 41:an. Solen har nått över hustaken på andra sidan gatan och lyser genom hans stubbade ljusblonda hår. Han ser sig om och konstaterar att gatan ligger folktom. De flesta av hans kamrater är på landet och de vuxna som är kvar i staden arbetar.
Längs trottoaren löper ett dike som man grävt tidigare i veckan. Vid sidan om diket ligger bitar av asfalt som man skurit upp ur gatubeläggningen tillsammans med jordblandad lera. Alfred stiger upp på högen och tittar ner i diket. Väggarna och det man ser av botten är nästan tegelrött. En vass lukt sticker Alfred i näsan. Det stinker som av gas tycker han. I botten på diket ligger två tjocka kablar och han kan också se ovansidan av ett cementrör. Den ena av kablarna är smutsig av jord och lera medan den andra ser ren och ny ut. Kabeln hade ett arbetslag lagt ner den i diket dagen innan. De hade rullat av kabeln från en stor trätrumma och burit den mellan sig ut i diket. De hade gått tätt intill varandra men ändå hängde kabeln ner mellan dem som en tjock svart död orm.
Det är Alfreds födelsedag och han skall gå till Posten på Ekedalsgatan för att sätta in pengar han fått i present. Det är snart tid att börja i skolan men sommarlovet varar ytterligare ett par veckor. Alfred tycker det är bra att skolan börjar för då kommer han klasskamrater hem och han blir inte lika ensam.
Posten ligger i det första huset efter trappan upp till Stenklevsgatan i början av Ekedalsgatan. Alfreds magister bor i ett av de husen. Alla hus mellan Djurgårdsplatsen och Slottskogen är nybyggda och inte alls så gamla som landshövdingehusen ner mot hamnen. På postkontoret var det också tomt på folk. Alfred går direkt fram till luckan och lämnar sparbanksboken och tian han fått i present. Kvinnan bakom disken river av ett klistermärke som hon blöter på en svamp och klistrar in i boken. Med snirklig still skriver hon också datum och belopp med en bläckpenna. Alfred stoppar sin sparbanksbok i fickan och går ut. Mitt emot postkontoret ligger Djurgårdskyrkogården eller Amiralitetskyrkogården som den hette förr. Alfred har aldrig satt sin fot på kyrkogården. Det är en liten begravningsplats och de flesta gravarna har höga stenar där det står vilka som ligger begravda. Den inhägnade kyrkogården skuggas av höga almar.
Alfred går ut på gräsmattan mellan kyrkogården och Barkehusen där spårvagnen svänger för att fortsätta längs Bangatan. Han ser sig försiktigt om innan han böjer sig och lägger en spik på rälsen. Han väntar en stund tills det kommer en spårvagn och kör över spiken. Det smäller högt och Alfred blir rädd för ett ögonblick. Så högt brukar det inte låta. När vagnen försvunnit på Bangatan springer han fram och plockar upp spiken. Den är platt. Den har blivit lite böjd av spårvagnshjulen men det är lätt att räta ut den. På spiken finns två huvuden. Dels ett vanligt spikhuvud men dessutom en ring runt om spiken som gjorde att den nu såg ut som ett riktigt svärd med parerstång och knapp. Ja till och med knaveln fanns med om man tittade noga.
Alfred går in på den lilla gatstumpen mellan husen i kvarteret vid Djurgårdsplan. De ser annorlunda och verkar äldre ut än Landshövdingehusen. De är tvåvåningshus av trä med en kraftig stenfot. Det slår Alfred att han aldrig varit på den här gatan förr eller ens känner någon som bor där. Av klasskamraterna bor Roy närmast. Han bor i huset intill tomta. Tomta är en obebyggd tomt som ligger granne med vedaffären längst upp på Djurgårdsgatan. På en skylt kan Alfred läsa att kvarteret Barkehusen ligger i heter Knipelyckan.
Alfred går nedför gatan. Han tänker sig ner till parkleken vid Söderlingska. Där brukar det oftast finnas jämnåriga. Parken och Alfred är jämngamla. De föddes båda samma år. Han går förbi 41:an på motsatt sida gatan och fortsätter förbi bilverkstaden och den andra brädgården på gatan när en lastbil rullar förbi, Det sitter två män i förarhytten. Bilen rullar sakta på frihjul. Man kan knappt höra motorn. Bilen kör mot Karl Johansgatan och hamnen.
Vid parkleken ser han bara småbarn. Där finns inga jämnåriga kamrater. Han beslutar sig för att gå till Stigbergstorget och se vilka matinéfilmer som kommer att visas på Kaparen och Fyren under veckoslutet. Han känner i fickan och tar upp en tjugofemöring. Det räcker till en glass. I morgon kommer han att få sin veckopeng. En krona som räcker till biobiljett för sjuttiofem öre och en glass. Men om han sparar den pengen han har och lägger ihop med veckopengen så kan han köpa en glass med rån. Det blir mer glass än en strut.
Alfred närmar sig korsningen och ser att det står en folksamling nere vid Karl Johansgatan. Det har hänt något. Alfred går dit. Han ser att lastbilen som nyss körde förbi honom står mitt i korsningen. När han kommer fram ser han att det ligger en människa på gatstenarna vid sidan om lastbilen. Kroppen är alldeles blodig och på marken runt honom har det blivit en stor blodpöl. Två män går fram till den skadade. De stannar på något stegs avstånd och tittar men vänder om och ställer sig bland de andra nyfikna. Alfred ser att den skadade mannen vrider lite grand på sig. Under lastbilen ligger en motorcykel. Alfred ställer sig bakom en vuxen som skymmer kroppen. Han vill inte se allt blodet men är nyfiken på vad som händer runt omkring.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar