051029 Den stora kärleken

Snart kommer Anna! Bästa väninnan, som han kallar henne, har kommit att bli ljuset i hans tillvaro på hemmet. Anna besöker honom regelbundet två gånger i veckan, ibland tre gånger. På söndagar kommer hon alltid vägen om och tar god tid på sig tillsammans med sin åldrige vän. Hon tvingar ut honom i trädgården oavsett väder. Om han protesterar och vill sitta kvar på rummet och sura förebrår hon honom i lätta ordalag.
– Du som älskade att vara ute och vandra förr. Kom nu bara, du vet att du inte har en chans att komma undan.
Hon ler uppmuntrande mot honom samtidigt som hon hänger på honom den varma jackan.
Vackra, söta Anna som var älskad av så många. Sa ja många? Hon var älskad av alla som kom i hennes väg! Alfred fogar sig i Annas beslut.
– Du vet att jag inte kan ge igen. När du kommer på hemmet är jag borta sedan länge. Han stryker henne tillgivet över kinden.