Kommunism och militarism

Alfred tuggar sakta och sväljer den svartfiskade torsken om serverades i dagrummet.

 

- Vad lurar du på Alfred, frågar Ernst som sitter mitt emot honom vid bordet. De ser så fundersam ut.

- Jag funderar på en sak, Ernst, som jag inte får riktigt klart för mig. SKP, VPK, V, eller vad kommunisterna här i Sverige nu kallar sig, har ju alltid varit motståndare till Sveriges försvarsmakt. Eller hur?

- Jo det kan man väl hålla med om.

- Samtidigt knäckte deras moderpartie Sovjets och satelitländernas ekonomi genom en idog upprustning. Ända upp på månen skulle de rösta.

- Ja, mycket militärer blev det, om man säger så.

- På den tiden kunde man ju tänka sig att de ville ha en liten krigsmakt för att lättare ta över makten i Sverige. För att göra det lättare för ryssarna. Men nu när Sovjet inte finns längre? Eller gör det? Hoppas man fortfarande på ett gudomligt ingripande från en allsmäktig sovjetmakt?

- Du det där är en gåta. Kan Putin vara på väg att bygga upp en ny Sovjetstat? Det kommer nog att ta några år i så fall va?

- Tänk dig Ernst, en regering efter valet med Maria Mp som utrikesminister, Peter Ericsson som miljöminister och Ohly som försvarsminister.

- Du, då skulle han säkert göra oss till medlemar i den underjordiska Warsawapakten och börja rusta försvaret till tänderna.